Sånger från tredje våningen

Sex personer, fem pilsner och ett glas vin – så lyder det nya rekordet för min balkong! Två påsar chips, en omgång konversationskort och en minst sagt orättvis könsfördelning är tydligen ett bra recept för en trivsam kväll. Eller så var det den (som vanligt) ymnigt flödande maltdrycken som i fredags gjorde oss alla på gott humör. Efter att ha misshandlat mitt känsliga musiköra några timmar bestämde sig sällskapet för att utforska utelivet i byn. Jag är aldrig sen att hoppa på sådana förslag, trots min ovana att ångra det följande morgon.

Igår var vi lata. Eller nja, jo det kanske mest var jag som var lat. Ont i håret och en mage i uppror, det är priset för en hel kvälls hallå på stan. Men det är det ju värt hahaha. På kvällskvisten var den årliga släktträffen hos min morbror med familj – alltid lika trevligt. Dock visade sig vädergudarna ha ledsnat på vårt kalasande och höjde ett varnande finger mha lite lätt duggregn och en för årstiden nästan löjligt låg temperatur.

När sångerna tystnat, myggen somnat in och whiskeyflaskans lugnande skvalpande övergått till ett tomt eko, var det dags för mig och min vän att skiljas. Hon åkte hem till sig, jag till mig. Att vakna ensam är inte ens hälften så kul som… hmmm, det är helt enkelt inte kul. Dags att börja sova med nalle igen.

Comments (0)

Sorry, the comment form is closed at this time.