Tjohoo! Som ett barn på julafton – det låg snö på min bil imorse!! Hade jag lyft blicken en centimeter och kikat ut genom köksfönstret hade jag haft tio minuters fyrhjulsdriven lek att se fram emot. Men inte då, istället konstaterade jag att det var tre grader varmt och att jag förmodligen inte skulle behöva spetta is. De tio minuterna ägnade jag åt tandtrådsgnuggande istället. Lycka.
När jag halat ner mitt morgontrötta akterparti för trapporna och solkat mig fram över parkeringen insåg jag att det SNÖAT! Töväder eller inte – snö är obarmhärtligt kallt för fingrarna när man ska gnugga fram små gluttgluggar på rutorna, speciellt om man är lite halvbitter för att tiden – som man några sekunder tidigare hade jättegott om – plötsligt blivit kort och inte kommer räcka till för att ta sig till jobbet i tid. Inte för att det är ett ställe jag längtar till, men det är ju trevligt om alla är där när man ska börja arbeta.
Plaskvåt snö singlade ner från himlen mellan sju och strax efter ett. Det är jag ganska säker på, för det var under den tiden jag kröp omkring ute i sölvädret å lossade rostiga bult. All snö på marken var borttinad lagom till klockan sexton. *suck*