Svårt att bli av med pengar

Denna lilla historia är helt sann. Eller… jag tror det, vi får se när den är färdigskriven.

MoneybagAlla vet ju att våra blanka femtioöringar kommer bli värdelösa(re) vid årsskiftet. Eftersom jag tillhör en av de lata, som numera inte nyttjar plånbok, har jag några (tömda) marmeladburkar med mynt i min hall. Vid hemkomst brukar jag tömma fickorna på pengar och eventuella mynt åker i burkarna. Däribland även en och annan femtioöring.

På förekommen anledning behöver jag alltså växla mynten och för att slippa krångla valde jag att ta allt på en gång. Sagt och gjort, kvart över nio i morse stövlade jag in på banken här i byn, med en systemkasse i handen, innehållande nio kilo mynt. På pengaräknaren sitter en liten lapp som tydligt informerar om att växling kostar etthundra riksdaler, om man inte har ett konto i den lokala banken. Eftersom min bank är Föreningssparbank, fast fristående… och denna lokala bank är Föreningssparbankbank eh, fast fristående… så blir jag osäker. För att inte riskera en hundring, valde jag istället att lyfta en kölapp till “Personlig Rådgivning” med förhoppning om att bli upplyst i ärendet.

Mannen bakom disken – vi kan kalla honom Johan – förklarar att banken bara vill växla pengar åt sina egna kunder, inte åt hela stan. Jag försökte pruta lite, och menade att hundra kronor för lite pengarassel är att ta i i överkant, men banksäljaren stod på sig – det kostar hundra spänn. På frågan om det kostar något att öppna och/eller avsluta ett konto i banken var svaret nej. Jag bestämde mig för att det är en acceptabel lösning och efter lite pappersarbete har jag numera ett konto i vår lokala Sparbank.

Riktigt förbannad, men ändå på något sätt nöjd, tar jag mina nio kilo mynt och traskar ut ur banken igen. Tre bankdagar ska det ta, innan ett bankkort dyker upp i min brevlåda. Nu i efterhand är jag inte helt säker på om jag uppfattat saken rätt, men det verkar som om jag är tvungen att ha detta kort för att kunna sätta in mina pengar på kontot. Tanken är att jag på onsdag traskar iväg till samma bank, häller i mina pengar i maskinen å låter den flytta dem till mitt konto. Sen tar jag två steg höger – till kassan – och avslutar mitt konto. En uppenbar förlustaffär för banken, men vill de så väldigt gärna bråka är jag alltid tillgänglig hehehe.

Eller om man skulle auktionera ut påsen på ebay… min chef bjöd åttahundra för den :cool:

Oh, ja, historian är faktiskt helt sann.

Comments (4)
Robban
 

Hahahahaha! Jag lämnade _också_ in en burk med mynt, just idag! De hade dock inte tid med mig, så jag lämnade burken och gick därifrån. Tror dock inte det kostade något, men det lär jag ju märka, hehe.

Comment — 16 December 2005 kl 19:45 #
Life, The » Synops

[...] Koden till mitt uttagskort anlände i förrgår. Jag hade hoppats att försändelsen med själva kortet skulle dyka upp idag, men icke sa nicke. Min kassakista formligen skriker efter påfyllning [...]

Pingback — 22 December 2005 kl 17:54 #
Life, The » Plug n’ play

[...] Så anlände till slut mitt efterlängtade uttagskort. Det ser ut som alla andra kort, men utan glitter och reliefskrift. Speciellt imponerad blev jag av bruksanvisningen: Innan du använder det nya kortet: [...]

Pingback — 23 December 2005 kl 16:35 #
Life, The » Money in the bank

[...] Wahoo! Jag fick satt in slantarna på mitt nyförvärvade konto igår. Proceduren visade sig vara mer komplicerad än jag räknat med, det räcker nämligen inte att ha med sig uttagskortet, man är även tvungen att knappa in kontonummer. Det hade jag naturligtvis hemma så jag fick återigen ta hjälp av personalen, den här gången en kvinna. När hon såg att kontot var nyöppnat fick jag en snabblektion i hur man får och inte få använda sina konton. Man kan inte ha ett konto bara för att sätta in småpengar. Jag påpekade att det inte varit någon hemlighet vad jag skulle ha mitt konto till, när jag öppnade det. Och att jag även ämnar avsluta kontot “bara vi får kommit överens om vad jag har för kontonummer och din maskin rasslat klart”. Kvinnan bakom disken förklarade att insatta pengar inte finns på kontot förrän tidigast klockan sex samma dag. Till slut fick jag mitt kontonummer och stävade självsäkert bort till automaten. Nu kan man ju tycka att det är en smal sak att hantera en sådan maskin; [...]

Pingback — 3 January 2006 kl 16:33 #

Sorry, the comment form is closed at this time.