Money in the bank

Wahoo! Jag fick satt in slantarna på mitt nyförvärvade konto igår. Proceduren visade sig vara mer komplicerad än jag räknat med, det räcker nämligen inte att ha med sig uttagskortet, man är även tvungen att knappa in kontonummer. Det hade jag naturligtvis hemma så jag fick återigen ta hjälp av personalen, den här gången en kvinna. När hon såg att kontot var nyöppnat fick jag en snabblektion i hur man får och inte få använda sina konton. Man kan inte ha ett konto bara för att sätta in småpengar. Jag påpekade att det inte varit någon hemlighet vad jag skulle ha mitt konto till, när jag öppnade det. Och att jag även ämnar avsluta kontot “bara vi får kommit överens om vad jag har för kontonummer och din maskin rasslat klart”. Kvinnan bakom disken förklarade att insatta pengar inte finns på kontot förrän tidigast klockan sex samma dag. Till slut fick jag mitt kontonummer och stävade självsäkert bort till automaten. Nu kan man ju tycka att det är en smal sak att hantera en sådan maskin;

  1. Stoppa in kortet
  2. Knappa in koden
  3. Knappa in clearingnummer
  4. Knappa in kontonummer
  5. Häll i pengarna

Enkelt va? Nä. Det tog stopp på fjärde punkten. Maskinen krävde ett större antal siffror än de som ingår i mitt kontonummer. Efter några försök med delar av clearingnumret som utfyllnad provade jag i rent vres med en näve nollor. Detta fungerade och maskinen sa absolut inget alls. Inte förrän jag började hälla i mynt och rasslandet satte igång. Mynten försvann automagiskt in i maskinen, förutom några få som den spottade ur sig: en dansk 2-krona, en euro och en 20-centare, en svensk krona från 1926, femhundra rumänska lei och en bucklig femkrona.

InsättningskvittoNär alla mynt var räknade och maskinen slutat rassla stod den bara där och gapade tomt, med ett svagt surrande, precis som om den väntade på mer. På den lilla monitorn visades en deklaration av vilka mynt som hällts i och en pil mot en knapp med texten “STOPP”, i rött. Vadå “stopp”? Klar? Avbryt? Vågar man trycka på den? Kanske alla pengarna försvinner… rakt ner i nån bankdirektörs överfulla ficka? Vid tillfället hade jag härsknat till ordentligt på dessa korkade banker och deras idiotiska system, så jag bankade till på knappen och ut kom ett litet kvitto. Ettusensexhundrafem kronor. Tjohoo!!! Över all förväntan. Närmast gissat kom morsan med 1500:- och Maggan med 1200:-.

Vilken vansinnigt dålig affär jag hade gjort om jag sålt pengapåsen till min (före detta) chef för åttahundra :)

Comments (1)
LaBengt
 

Kräv kundvänlig personal, byt bank ! ! ! !

Comment — 4 January 2006 kl 21:24 #

Sorry, the comment form is closed at this time.