Civil olydnad

Jag har monterat bort min registreringsskylt och är stolt över det. Självklart handlar det om övervakningskamerorna som formligen vräks ut längs våra säkra, fina, svenska vägar. Inte för att jag ska busköra (du tänkte tanken, inte sant?) och riskera mitt och andras liv, men för att jag vill själv köra min egen bil, på eget ansvar. Frihet kallas det. Hur underligt det än kan låta i en del människors öron, går det alldeles utmärkt att hålla hastighetsbegränsningar utan att vara övervakad.

Nu bryr jag mig förvisso sällan om begränsningarna, jag följer trafiken, läser vägen och anpassar min hastighet och körning efter situationen. När jag åker till jobbet på morgonen går det fort, väldigt fort. Men åt andra hållet i den jobbiga rusningstrafiken går det sakta, löjligt sakta. Kvart i sex en onsdagmorgon håller jag hundrafemtio km/h på en väg med kilometrar mellan bilarna, med viltstängsel och inte en käft så långt ögat når. Samma väg, kvart i sex på kvällen. Trafiken är tät och går i långtradarhastighet. För oss som ligger kvar i kön och tar det lugnt blir resan en mardröm. En arab i Mercedes eller en kärring i volvo fullastad med ungar – alla ska förbi, tränga ut både mig och mötande trafik på vägrenen. Bara för att han/hon vill köra nittio när resten av trafikanterna håller åttiofem.

Hur kan jag vara skurken?

Ni som försvarar kamerorna, tror ni verkligen att de gör någon skillnad på stressade, trötta människor med hemlängtan? Är det verkligen vi som “bara” kör fort som orsakar alla olyckor? Kan det inte vara så att det är de som gör misstag som är de skyldiga, oavsett hastighet?

Comments (0)

Sorry, the comment form is closed at this time.