Kvotera in mig!

Mitt personliga brev så här långt:
Jag är en stresstålig, självständig, positiv och målinriktad fyrtiosexårig kvinna från övre norrland som trivs med att arbeta i grupp.
Har inte kommit så mycket längre, men det där borde fan kunna fixa mig ett jobb som det är?

Comments (2)
LaBengt: another grumpy old man
 

Cut the bull och hänvisa till din blogg….
Svårt att tro att nån som inte har några större problem att uttrycka sig som du gör på en blogg skulle ha stora problem att ljuga ihop ett lagom CV…
Visst är det skitsvårt att förnedra sig så till den grad att man får ihop ett CV – men se det som en investering i framtiden, alltså din egen framtid alltså.
När du väl har gjort den går den att ha som mall för alla jobb du kommer att söka, det är bara att specialanpassa den lite för att den ska se ut som om den är skriven just precis och enbart för just det jobbet.

Förstår precis vad du menar om AF: Ett besök på Arbetslöshetsförmedlingen får mig alltid att längta intensivt efter en stor stark – eller flera.
Tips: Bli kompis med någon där (låtsas om nödvändigt). Spela ett spel, och var precis den där trevliga, sociala och sympatiska killen som du egentligen är, hälsa alltid vänligt på alla inklusive dom i receptionen, och du ska se att någon till sist förbarmar sig över dig bara för att du är just den du är (eller verkar vara).
“The world´s a stage and each must play a part”

Allvarligt talat: Behöver du nån att bolla ditt CV mot, så finns jag här.

OK?!

Comment — 29 December 2006 kl 20:55 #
yasmina

Om det kan trösta dig litegrann kan jag berätta att även “hotshots” i chefsbranchen skriver lökiga cv’s! Har suttit på 4 st intervjuer av karlar i 50-års åldern som söker jobbet som vd på mitt jobb, och jag fick nästan krypningar av att läsa deras ansökningar. Hrrhrr! Är det så fånig sin egen cv ser ut i andras ögon?

Comment — 30 December 2006 kl 16:09 #

Sorry, the comment form is closed at this time.