Så var det över. Inget pissande i kompressorrummet, inget gardinsnytande. Jag skaffade en gigantisk smörgåstårta, mina kollegor skramlade till ett par riktigt tjusiga skålar i glas. Det är inte helt utan vemod jag lämnar stället, men det känns verkligen skönt att jag till slut vågade lämna skiten bakom mig och satsa på något nytt. Jag förvånar mig själv lite faktiskt. Nu ska jag sova en stund, sen ska jag dricka obscena mängder sprit tillsammans med Carl, för att fira.