Verkar som jag har en bedragare på bloggen! Någon vill få mina kära besökare att tro att jag skulle lämna min post och överlåta min plikter till kreti eller pleti. Ha! Kommer inte på tal, en sjunkande kapten blir vid sin läst… häst… nåt! Dock börjar hela vantehistorien ta på krafterna, de senaste veckorna har mitt hem blivit invaderat av ytterligare okända plagg, allt från från underkläder till… eh överkläder. Enligt bifogade små hotbrev – där man kallar sig bl a “Det Tunga Artilleriet” – vill man få mig att tro att detta skulle vara någon sorts fritagningsmanöver från Lovikaregementet. Föga framgångsrik vill jag påstå, men inte desto mindre obehaglig. Den färgglada garderoben växer och Vanten lyser fortfarande med sin frånvaro sedan Ankmaffians lilla helgnöje. Mina små gula soldater har plikttoget inte yppat minsta lilla pip om den ödesdigra söndagen, men min magkänsla säger mig att det numera finns ett rött garnnystan bland ståplatserna i Stadsparksdammen.
TrackBack URI
Se på fan, Strip lever och har hälsan!! Frågan är ju bara hur mycket hälsa han har kvar när Maggis är klar med honom, OM nu magkänslan om garnnystan stämmer…Och vem vet; det är nog inte helt omöjligt att det kan komma förstärkningar från andra lådor i byrån oxå. Be afraid. Be very, very afraid…
Nu gråter jag hejdlöst här hemma:( Och díg var jag trevlig mot sist vi sågs för att jag bytte strategi…. Men nu jävlar nu tar jag med mig snorbubbleblåsande saker från den farliga adressen i helgen. Dina tusenfotingar kan lätt tas som godis om man ser illa och kanske tror på vad personal säger
mooohaaa
Tänk ändå, vad man kan åstadkomma med lite provokation
Helt plötsligt händer det saker – även på bloggen…
Jag slutade aldrig bry mig
Jag som tyckte jag skrivit en verkligt bra jobbansökan. Antar att jag inte fick jobbet
Jag som tänkt hoppa av skolan för att försörja mig som blogg-vikarie. Antar att jag får tänka om och fortsätta plugga.
Attans!!!
Nähej, någon bloggvikarie vill jag inte anställa, trots allt så tror jag nog att det blir bäst om jag skriver min blogg själv. Men jag är mycket smickrad över att det finns människor som vill rycka in och hjälpa mig när jag har så mycket att göra som just nu.