Jaså, jag fick en måttligt bra start på min dag. Nu är det synd om nån igen, Aftonbladet skriver idag om en rullstolsbunden (Han är inte bara rullstolsbunden, han är kändis oxå!) som känner sig “kränkt och förtryckt”. En inte helt ovanlig känsla man har som taxichaufför hehe. Jag blir ofta riktigt för förbannad när jag läser den ofiltrerade sörja som Aftonbladets inkompetenta rubrikjägare spyr ur sig, men det här är ju under all jävla kritik. Klockan är mitt i natten å jag ska hoppa i taxislipsen och masa mig iväg ner till bilen. Vad jag ser fram emot är en dag fylld med små ilskna tanter med käpp, folk i femtiokilos rullstolar, gubbar med rullator och stomipåse och vresiga ungar med ännu vresigare föräldrar – alla med en önskan om att jag kan hjälpa dem med ett transportproblem. Jag kommer göra mitt allra bästa för att lösa det, jag lär göra mitt bästa för att släpa omkring på rullstolar, gåstolar, sittstolar, matkassar, hundar, blommor, medhavd mat och all möjlig och omöjlig skit. Jag kommer göra det med glädje och jag kommer tycka om mitt jobb. Men jag tänker inte försöka lirka in tvåhundra kilo permobil i skuffen på min lilla Saab.