Borde man exponera sina innersta tankar och känslor för världen? Är det verkligen en god idé att låta flera tusen människor läsa om alla små och stora tankar som susat omkring mellan öronen under dagen? Att ge dessa främlingar en chans att värdera och döma mig och mina tankar låter inte alls som en bra idé.

Jag tror nog att jag överlåter det till de som känner mig och vet hur mitt maskineri fungerar. En dagbok har ju ändå en viss ovana att reflektera det som berör oss mest. Inte nödvändigtvis det som betyder mest.

Exempel:
Idag har varit en riktig pissdag för mig. Men det jag skulle skrivit här hade förmodligen speglat några få ynka meddelanden över ICQ och därmed fått nämnda dag att verka helt underbar.

Vad skulle ett sådant dagboksinlägg tillföra världen? En falsk uppfattning av historien, den har väl ingen någon nytta av? Ska jag vara ärlig (och det ska man ju) tror jag att det vore betydligt mer meningsfullt att skriva om morgondagen istället. Mången stor filosof har gjort detta och det har visat sig i stor mån påverka framtida placentala däggdjurs uppfattning av sin existens och omgivning.

Fåsenu… antingen skapar jag falsk historia, eller så påverkar jag framtiden. Jag skiter nog i att skriva någon dagbok idag, det verkar innebära för mycket ansvar för lilla mig.