Ett år

Jaha, då har jag varit rökfri ett år då. Känns väl bra… :rolleyes:
- “Grattis Magnus!”
Tack så mycket.

Röksugen!

Lite småfull får man väl vara såhär på fredag kväll? Jamenar man har ju jobbat och slitit en hel vecka och inte fan är det nån som säger “tack”, right?
Aja fan imorrn kommer en gammal vän på besök – oxå f.d. rökare. Förmodligen kommer vi ängna kvällen åt att beklaga oss över våra respektive tillvaro(n?)

Nå, till saken. Jag är röksugen. Röksugen så in i helvete. Faktum är att jag varit det ganska ofta den senaste tiden (säg nån månad eller så?). Jag befarar att mina tidigare misstankar är sanna; det blir jävligare ju längre man håller upp.
Jag vet inte hur ofta, men tanken på att “porvabaraettbloss” dyker upp i skallen alltjämt, det är inte vad jag önskar. Jag har världens förmodligen sämsta självförtroende, ingen diciplin och absolut ingen kontroll över mina handlingar.
Fan jag kommer åka dit *snyft*

MEN FAN INTE NU!!

En :cool: deal!

Det blev ganska sent hos polaren igår. Klockan var nära midnatt när jag satt i bilen på väg hem. När jag kom till rondellen vid Shell vred jag av höger och stannade med skrikande däck mellan pumparna, precis som jag brukar göra. Kliver ur bilen å tittar så nedlåtande jag kan på volvogänget som står hänger runt en pissgul tvåförti, samtidigt som jag trycker på knappen till larmet. “Njutt-njutt” säger min coola lilla coupé bakom ryggen när jag glider in mellan de automatiska dörrarna i butiken. Väl inne mellan pallen med Coca Cola och tuggummihyllan kommer jag av mig helt. Jag får fundera lite. “Vad var det jag skulle ha…? Cigg! Just det!”
Börjar gå mot kassan när jag plötsligt inser att
A) Jag är inte det minsta röksugen
B) Jag har inte rökt på snart ett halvår
C) Hela butiken är full med folk

Vad göra? Jag kan ju inte vara vända å gå ut igen, det ser ju lite misstänkt ut. Jag är helt enkelt tvungen att köpa något annat. Någonting billigt! Jag bestämmer mig för en flaska vatten. Utan kolsyra.

Jag tittar fånigt på den söta tjejen bakom disken när jag sträcker fram min tjuga. “Sa hon sexton kronor? Jag måste hört fel.” För första gången på väldigt , väldigt länge kontrollerar jag min växel – jodå, fyra blanka enkronor. Jag har aldrig känt mig så lurad.

Stanken av Wunderbaum tränger helt undan doften av bensin när jag passerar volvogänget. Föraren har lyckats veva ner en ruta nästan halvvägs så att han lite småcoolt kan hänga med en arm utanför. Nästan. När jag hör två av ungdomarna diskutera vem av dem som ska gå in i butiken och köpa cigaretter tänker jag att min affär kanske inte var så dålig ändå.

Köpte cigg! ;)

Fåsenu… det var i söndags tror jag… Ringde ner till min favoritpizzeria å beställde några pizzor å ett paket Prince. Mannen i luren lät förvånad och undrande, men behärskade sig. När jag kom in innanför dörren för att hämta såg han att det faktiskt _var_ jag och bytte min från leende till frågetecken. Efter jag betalt samlade han sig och sa – “Jag har en fråga”.
- “Om jag slutat röka?” sa jag. “Jodå, det stämmer allt – dessa är till en polare”
- “Haa fan jag trodde det inte gått bra” svarade han och andades ut samtidigt som han bytte tillbaka till leendet.

Inte för att historien ovan egentligen betyder ett skit… men det är kul att folk som man känner så ytterst ytligt faktiskt kommer ihåg såna som oss. Trots att de faktiskt inte har skuggan av en anledning att göra det.

Fantastiskt :cool:

Redanåm åvt!

Kalas igår… jo det gick faktiskt bra. Inga större problem alls… vad jag kan minnas :rolleyes: Många pilsner, många rökare, hejdjöst mycket cigg. Det tog inte många minuter innan jag kom på hur jag skulle hantera problemet. Så fort rökarna öppnade dörren blev jag sugen å alla de underliga tankarna om “OK, bara EN fimp… en liiiten fimp” dök upp i huvet. Efter ett tag kom jag på att det är ju bättre å gå med ut å sätta sig där då. Så får man ju iaf hälften av “vanan” och därmed mindre problem att hantera. Väl ute bland de andra var ju situationen inte annorlunda de jag upplever dagligen och därmed hanterbart. På något sätt tycker jag det är lättare att hantera en sådan situation om jag “ger efter” för känslan att vara röksugen. Accepterar den och låter den vara där, istället för att försöka trycka tillbaka den och låtsas att jag inte bryr mig.
Men det har blivit värre de senare veckorna…

Jag är så stolt över mig själv!
Till råga på allt firar jag två månader rökfri igår va… eller? Fan sånt borde jag vara säker på juh… :cool:

Aja… tre-fyra om dan kan inte vara farligt!

Sex veckor rökfri igår… tror jag? Svårt att veta, svårt att bry sig. Det känns faktiskt som jag kommer lura ut hur ett rökfritt liv fungerar. Visserligen dyker det upp tillfällen som är lite obehagliga, men nu har jag kommit så långt från vanorna att det bara känns omotiverat och fel att vara sugen på något som ja inte ens kan komma ihåg hur det smakar eller luktar. Inne på sista kartan Zyban, svetten rinner ner för ryggen – “Vad händer när de är slut?”
Har blivit maniskt beroende av äpplen, men det får vara tills vidare, det är säkert nyttigare än tjära iaf. Tre-fyra äpplen om dan kan omöjligen vara skadligt för kroppen…? Kanske i längden, men det får bli ett senare problem.

Kom på igår att det är tur att jag inte röker längre… min ekonomi ser inte ut att klara såna fasoner de närmsta månaderna. Bra timing mao.

Borde häva mig iväg till jobbet nu… fan. Varför är första tanken när man vaknar en vardag “FAAAAAAN!” :mad:

?

Inga nyheter är goda nyheter…?

… eller?

Jodå, i det här fallet är det så. Inga problem. Inget att rapportera… Inget alls *suck* Åter igen; det här går _för_ bra, Å DET RETAR GALLFEBER PÅ MIG!!! Nu känns ofta rökning så avlägset att jag faktiskt inte ens kommer ihåg å käka mina piller. Jag har nog missat säkert fyra-fem stycken den sista veckan. Inte heller minns jag hur länge jag varit rökfri, men jag vet iaf att det är jämna veckor på tisdagar. Det stör mig inte när andra röker – bryr mig inte. Kaffe, pilsner, vin å sprit är inga problem, inte ens en whiskey ån-the-råkks lyckas sätta lite fart på rökatarmen.

Men det finns sånt som inte går så bra oxå… jag hade ju hoppats på att få tillbaka mitt luktsinne, att slippa den eviga snuvan och kanske t o m få en gnutta färg i ansiktet. Har hänt nada. Lika snuvig som alltid, känner inte ens doften av thinner. Färg i ansiktet har jag ingen. Njaa om man bortser från finnarna då, som jag faktiskt INTE tycker jag förtjänar. Jag är helt jättesäker på att jag klarat av min pubertet för högvis med år sen…

Nå… jag känner ju faktiskt lite röksug ibland. Inte ofta, men det händer. Dock kommer de tillfällena så sällan att jag sällan kan sätta fingret på vad som utlöste det och ännu mindre hinna reagera ordentligt innan det gått över.

Så… varför skulle jag fortsätta skattesmita då? Tja, svaret blir väl att jag inte orkar lära mig röka en gång till; det var tillräckligt jobbigt första gången.

Bara EN fimp :eek:

Städade igår… tömde min papperskorg (som jag var helt bombsäker på att jag tömde förra gången jag städade) och hittade ett gäng tomma rökapaket i botten. Utan att tänka på det gick jag igenom allihop, precis som jag brukade göra (har en förmåga att slänga halvfulla paket – tankspridd).
Det var först när jag hittade en halv cigg i botten på ett paket som jag reagerade på vad jag höll på med. men det var för sent… Fimpen luktade så gott (JA jag tillhör de som faktiskt GILLAR (-ade) att röka) att det gjorde ont i hela mig.
Starka nerver, bit ihop å slängde fimpen i soporna och återgick till städningen… men hjärnan ville inte släppa taget. Allt jag kunde tänka på var fimpen i soppåsen. Den låg ju överst, på ett gäng torra tomma rökapaket. Förmodligen helt oskadd. Till slut blev det för mycket – jag gick ut i köket, letade reda på fimpen i soporna, rafsade till mig gojset i botten på diskhon och såg till att för evigt förena de två. “Nu GÅR det inte röka fanskapet” tänkte jag… tre sekunder senare hade jag glömt både fimp å röksug :)

Faktum är att det var första gången som det faktiskt varit lite jobbigt, sen mitt rökstopp.

:mad:

Humöret blir bara värre för var dag. Vettefan vad som händer, men fortsätter det i samma riktning får jag nog snart skaffa mig en livvakt :rolleyes:
Röksuget kommer oftare nu och är lite starkare än det var i början. Fortfarande inte besvärligt på något sätt, men jag oroar mig för vad som händer när jag käkat upp alla mina Zyban… :confused:

[censur] :mad:

*SVORDOM* Idag var det nära att jag gav fullständigt fan i sluta-röka-köret!
Nästan tiotusen för två ljuddämpare till min bil… Jodå, då får man fan ha starka nerver för å inte bryta ihop fullständigt.
Blev inge röka…
Blev inga ljuddämpare…
Fan!