Sent ikväll tar år 2005 slut, 23:59:59 som vanligt. Men den 1:a januari 2006 är lite udda, det dygnet är nämligen en sekund längre än alla andra dygn. Vi har skottsekund. Klockan 00:59:59 den 1/1 2006 slår klockan över till 00:59:60 innan den trampar vidare till 01:00:00. Fantastiskt vad mycket energi folk kan lägga på något så vansinnigt meningslöst. Jag menar, spelar det verkligen någon roll om våran tidräkning inte är exakt i takt med jordens rotation? Det viktigaste är väl att alla räknar på samma sätt?

Nytt år skall – som traditionen bjuder – firas. Som helsvensk bör man dricka minst en liter sprit och plöja ner minst en halv månadslön i fyrverkerier. Jag ämnar inte göra varken det ena eller det andra. Maggan och jag har haft en del diskussioner om nyårsfirandet; hon vill ut å festa – jag vill stanna hemma. Maggan tycker man ska vara ute med sina vänner på nyår – jag vill slippa börja det nya året bakfull. Som det verkar just nu ser mitt förslag ut att vinna (men det kan ju ändra sig många gånger innan tolvslaget). Vi sitter här och tar det lugnt, sen traskar vi fram till torget och lyssnar på diverse talare och körer. Sen utgår jag från att det blir jättefyrverkeri som vanligt. För festlighetens skull har jag införskaffat en flaska astibubbel, men den konsumerar vi nog lite tidigare på kvällen.

Gott nytt år!
Happy new year!
Onnellista uutta vuotta!
Καλή χ�?ονιά!

Jag har blivit med bokhylla! Frestelsen att samla damm i olika plan, eller att hänga upp tavlor, ljusamplar och annat trams på väggarna, har aldrig drabbat mig – jag gillar mina tapeter. Men, då det lär finnas akustiska fördelar med dessa högbyggda lager hoppas jag nu att mitt ekande vardagsrum snart ska vara ett minne blott. Maggan och jag traskade in på Överskottsbolaget och inhandlade två stycken lagerhyllor á 179 kr/st, i äkta trä. (Gran? Tall? Vad vet jag.) Jag hade föredragit ohyvlat material, men tvivlar på att det ens tillverkas hyllor av sådant. Utrustade med varsin grön svamp och en åttiotalsrosa skjortärm, behandlade vi delarna med en oljebets innehållande järnvitriol. Det gav ådringen i träet härliga kontraster och en gråaktig färg. Ser lite lagom slitet och gammalt ut. Bild

Nu är frågan vad jag ska fylla mina nyförvärvade möbler med. Nattens Barn av Traci Lords, Motormännens vägatlas och en kokbok, dvs de tre böcker jag äger, lär bara se ensamma ut. Mina DVD-filmer vill jag ha väl skyddade från damm, klåfingriga tassar och solljus. Den vanligaste bokhyllefyllningen – små fjolliga porslinsprylar – är bara inte ett alternativ! Jag hade iofs tänkt mig att använda ett av hyllplanen som barskåp, men om jag sprider ut whiskyflaskorna över alla planen är det ju fullt sen eh… men vad säger det om mig?

Så kom den då. Äntligen. Som jag har längtat! Snöstormen alla talat om, den som lamslagit hela Småland (igen) den som ställer till kaos i Fjollträsk (igen), den som gör södra sverige stillastående.
Visst… Tjenare!
Det blåste som fan här på förmiddan, det är sant. Massor med snö i luften, såg riktigt härligt ut. Men så gjorde vinden en stor tvärnit vid fyrasnåret. Tittar man på en väderkarta nu, ser man att “ovädret” mycket riktigt täcker hela södra sverige. Nästan. Det är ett stort hål mitt över lilla hålan där jag bor, utan snömoln, utan stillastående trafik, utan snögubbar. Väderfiaskot är ett faktum, vi fick c:a fem centimeter snö.

Julafton var faktiskt helt ok, även om presenthögen var i klass med de vi hade när jag och syrran var små, dvs enorm. Granen var fin, rimmen fyndiga, skinkan smakade skinka och rödkålen var sötare än någonsin. Bästa julklappen fick min systerson Thure av sin morfar: en utsläppsrätt á 0.5 ton CO². Det betyder m a o att Thure redan vid fem månaders ålder tar mer miljöansvar än de flesta. Själv fick jag två flaskor whiskey; en flaska från Thure (hur kom han in på systemet?) och en från mina föräldrar. Min familj känner mig tydligen mycket väl

Men, nu är det verkligen över. Visst är det härligt, jag njuter verkligen. Idag är helt vanlig vardag för större delen av världen (inte för mig, jag ska ha två veckor semester ) och allt är öppet, ingen stressar mer än vanligt. Kanske man vågar sig ut på gatorna nu, utan å bli nermejad av nån skanky hemmabrud i en silvrig SUV.

Ooh, just det, jag ska ju till banken också hehehe!

Så anlände till slut mitt efterlängtade uttagskort. Det ser ut som alla andra kort, men utan glitter och reliefskrift. Speciellt imponerad blev jag av bruksanvisningen:

Innan du använder det nya kortet:

• Kontrollera att namnuppgifterna på kortet stämmer
• Kortet är nu klart för kontantuttag

Namnet är iofs korrekt, men adressen däremot låter som den ligger väldigt väldigt långt bort. Haha, ja vad säger man? Vill jag verkligen anförtro mina pengar åt dessa klåpare?
Nä.

Affärer i den här byn öppnar klockan 10:00. Det vet jag nu. Det visste jag dock inte 09:14 imorse, när jag försökte ta mig in på Åhléns. Av den överfyllda parkeringen att dömma var jag inte den enda som saknade denna information. Skit samma, 90 minuter senare var jag hemma igen, årets julhandlande är nu avklarat. Nu ska jag bara ta på mig min nyinförskaffade tomteluva å åka bort till jobbet för lite gratiskäk.

• Koden till mitt uttagskort anlände i förrgår. Jag hade hoppats att försändelsen med själva kortet skulle dyka upp idag, men icke sa nicke. Min kassakista formligen skriker efter påfyllning
• Idag var sista dagen jag jobbade för Lars. Måndagen den 9:e januari, 2006, när jag kommer till mitt arbete, är det ny arbetsgivare, nytt år och samma gamla måndag. Har faktiskt inte bestämt mig för om jag tycker om det eller inte. Än.
• Maggan lyckades tönta bort sin telefon på bussen. Jag passade naturligtvis på att reta henne lite… så nu är det bara en tidfråga innan jag fjollar bort min egen.
• En “bogballe” är något som bönder har å sprätter skit med. Eller om det möjligen är salt de sprätter.
• Strömavbrottet igår orsakade att jag kommer få spendera större delen av kvällen med att programmera om min förstärkare. Jaja, kanske borde lämna in den å får bytt den lilla kondensatorn som ska sköta minnet, men det låter dyrt.
• Min kyl är sopren. Finns inte ens pilsner hemma, vilket betyder att jag vacker får lalla ut bland alla andra julhandlande enfaldiga byfånar imorgon. Men jag har en plan, jag tänker vara ute tidigt och därmed kanske slippa lite av de värsta köerna. Vem vet, jag kanske t o m orkar skaffa en julklapp eller två
• Det är den 22:a december och jag har ett myggbett på min fot. Nån som vill fortsätta envisas med att jag inbillar mig att myggen älskar mig lite mer än alla andra???

Kollibrier!

Nä, jag känner inte denna Sabina, men trudelutten hon länkar till är trevlig. Påminner lite om Kalle å julafton å allt det där som jag annars helt enkelt inte gillar. Men sången med fåglarna är lite mysig. Ääääh, ok jag erkänner, Kalle gillar jag skarpt. Utan Kalle Anka kan de fan lägga ner julen helt.

Denna lilla historia är helt sann. Eller… jag tror det, vi får se när den är färdigskriven.

Alla vet ju att våra blanka femtioöringar kommer bli värdelösa(re) vid årsskiftet. Eftersom jag tillhör en av de lata, som numera inte nyttjar plånbok, har jag några (tömda) marmeladburkar med mynt i min hall. Vid hemkomst brukar jag tömma fickorna på pengar och eventuella mynt åker i burkarna. Däribland även en och annan femtioöring.

På förekommen anledning behöver jag alltså växla mynten och för att slippa krångla valde jag att ta allt på en gång. Sagt och gjort, kvart över nio i morse stövlade jag in på banken här i byn, med en systemkasse i handen, innehållande nio kilo mynt. På pengaräknaren sitter en liten lapp som tydligt informerar om att växling kostar etthundra riksdaler, om man inte har ett konto i den lokala banken. Eftersom min bank är Föreningssparbank, fast fristående… och denna lokala bank är Föreningssparbankbank eh, fast fristående… så blir jag osäker. För att inte riskera en hundring, valde jag istället att lyfta en kölapp till “Personlig Rådgivning” med förhoppning om att bli upplyst i ärendet.

Mannen bakom disken – vi kan kalla honom Johan – förklarar att banken bara vill växla pengar åt sina egna kunder, inte åt hela stan. Jag försökte pruta lite, och menade att hundra kronor för lite pengarassel är att ta i i överkant, men banksäljaren stod på sig – det kostar hundra spänn. På frågan om det kostar något att öppna och/eller avsluta ett konto i banken var svaret nej. Jag bestämde mig för att det är en acceptabel lösning och efter lite pappersarbete har jag numera ett konto i vår lokala Sparbank.

Riktigt förbannad, men ändå på något sätt nöjd, tar jag mina nio kilo mynt och traskar ut ur banken igen. Tre bankdagar ska det ta, innan ett bankkort dyker upp i min brevlåda. Nu i efterhand är jag inte helt säker på om jag uppfattat saken rätt, men det verkar som om jag är tvungen att ha detta kort för att kunna sätta in mina pengar på kontot. Tanken är att jag på onsdag traskar iväg till samma bank, häller i mina pengar i maskinen å låter den flytta dem till mitt konto. Sen tar jag två steg höger – till kassan – och avslutar mitt konto. En uppenbar förlustaffär för banken, men vill de så väldigt gärna bråka är jag alltid tillgänglig hehehe.

Eller om man skulle auktionera ut påsen på ebay… min chef bjöd åttahundra för den

Oh, ja, historian är faktiskt helt sann.

Ett knäpptyst alarm, två deciliter blaskigt kaffe, tre minuter isspettande, åtta minuter bil, tretton sekunder ombyte, nio timmar tunga fjät (sex liter svett, sjuhundratrettiotvå svordomar och en unken fis), två mögliga brödskivor, en tallrik makaroner, sex clementinklyftor, tjugosex viagramail, åtta avsnitt Joey, en pilsner och en jävla massa tunga suckar. *suck*

Nye chefen (från årsskiftet då) frågade vid trefikat om det inte var beställt nåt luciatåg. Jag satte kaffet i halsen och brast ut i ett mentalt asgarv. Vår nuvarande chef (fram till årsskiftet då) försökte bara se oskyldig ut. I år har han t o m snålat in på fikat hahaha!

Lucia? Pfft, my akterparti!