Vad skulle din mor säga?

“Hur skulle din mor beskriva dig?” frågade hon mig. “Världens gulligaste” svarade jag och fortsatte meningen med att gapa stumt. Inte för att jag varit på många anställningsintervjuer, men den frågan kan inte vara helt konventionell va?

Förutom det gick mötet förvånansvärt bra. Det visade sig att de jobbar i samma mjukvara som jag gör nu och att ingen av deras produkter känns speciellt främmande. Faktum är att jag trivdes ganska bra, så fort jag satte foten innanför dörren. Lugnt och behagligt, allt i arbetshöjd, ordning och reda. Exakt som på mitt nuvarande jobb. Fast tvärtom.

Nu återstår en fråga:
Kommer de ge mig ett bra erbjudande?

Vad smakar fruktsoda?

Varför tar jag på mig sneakers utan strumpor, jeans, t-tröja och en jättetjock dunjacka när jag ska ut i snöstormen å handla??? Jag är trettionånting och kan fortfarande inte klä mig själv…

Körsbär?

Laga mat ensam är förbannat tråkigt. Det är ett under var gång jag orkar vispa ihop lite pulvermos, ännu mer imponerande om jag orkar steka nåt kött (-aktigt) som sällskap. Men, matlagning är inte bara tråkigheter, det kan vara lärorikt också. Idag t ex, har jag lärt mig att svartpeppar och “Pommes Frites Kryddor” smakar helt olika, det är bara burkarna som är lika. Nåja, inget som inte går å fixa med en obscen mängd ketchup och lite falukorv. Tanken var att det – i brist på körsbär – skulle förtäras ett äpple efter huvudrätten, men tyvärr visade sig mina modiga Pacmen vara riktiga fegisar, så kaninmaten smet. Kanske de saknar tryggheten från de blå väggarna?

Eftersom du (uppenbarligen) har skittråkigt, kan du ju fördriva lite tid med att spela Pacman och andra spel.

Jobb!…?

Thumbs Up!Idag klockan 16:21 – ungefär samtidigt som jag försökte bestämma mig för ICA fruktsoda eller Sprite Zero – fick jag ett trevligt samtal från kvinnan som hanterar ansökningarna till vad som skulle kunna vara guldjobbet. Något stressad och nervös, mottog jag beskedet att jag blivit utvald att komma på anställningsintervju. Tankarna på fruktsoda var för några ögonblick helt bortglömda och efter att ha tryckt på den röda luren på min Nokia brast jag ut i ett högljutt “Wheee!!!”. Med armarna sträckta rakt upp i luften och mitt i en piruett insåg jag att jag fortfarande stod i en butik – vid frysdiskarna. Folk tittade konstigt på mig när jag plockade upp mitt kaffe från golvet och hoppeti-hoppeti öh dansade iväg mot kassan.

Service!

Byte av olja, filter, luftfilter och tändstift igår. Det gamla luftfiltret hade nog gått lite väl länge – bilen blev ruskigt pigg efter bytet. Stiften kan ju också ha haft något med saken att göra, men de gamla såg helt ok ut, nästan synd å byta dem. Egentligen skulle vi bara felsöka ett läckage som vi trodde kom från oljekylaren – vilket visade sig vara helt fel. Då oljebytet kom lite oplanerat, blev jag tvungen att hälla i en halvsyntet från Elf, i brist på annat. Räknar med att byta tillbaka till Castrol GTX igen, efter vintermånaderna.

Idag har jag och farsgubben bytt kamrem, spännare, löprulle, termostat och vattenpump. Återigen ett oplanerat jobb, som berodde på läckage mellan vattenpump och motorblock. Ett inte helt enkelt jobb, då man måste ha ett ganska komplicerat verktyg för att låsa fast kamaxlarna och vevaxeln. Vi tillverkade oss sådana och det tog större delen av dagen. Själva bytet och skruvandet tog kanske inte mer än dryga tre timmar. Delarna kostade en mindre förmögenhet och köptes hos Audi. Hur underligt det än kan låta var de billigast, jämfört med både Mekonomen och Bil-Allt. Dessutom fick de hem grejjorna ganska omgående – jag ringde klockan 11:00 och prylarna fanns på plats kl 14:00. Bra service!

Kuggrem      616.50 kr
Spännrulle   481.50 kr
Löprulle     370.13 kr
Vattenpump   696.38 kr
Termostat    198.00 kr
O-ring        23.63 kr
Summa      2 386.13 kr

Till detta kom en pant för vattenpumpen om 300:-, men den får jag ju tillbaka när jag lämnar in den gamla stommen.
Mätarställning: 209590 km

Guldjobbet?

Jag tror jag har hittat ett jobb som kommer passa mig som handsken *jublar tyst* Varför skulle jag annars sitta här halv tre på natten å fila på en CV och ett Personligt Brev hu? *gäsp* Jobbigt med såna grejjor, de måste vara perfekt eller inte alls. Jag får ingen andra chans, det är ingen som ringer upp mig om en vecka och säger “Du, vi gillade inte din presentation så bra, kan du skriva en ny?”

Trött som hejsan, men nu tror jag att jag har fått till nåt nästan läsbart. Det är tydligt att jag inte är ämnad att vara författare – eeeeh vad svårt det är att beskriva sig själv i positiva ordalag. Speciellt när man är så oerhört bäst som jag faktiskt är ;)

God natt.

Money in the bank

Wahoo! Jag fick satt in slantarna på mitt nyförvärvade konto igår. Proceduren visade sig vara mer komplicerad än jag räknat med, det räcker nämligen inte att ha med sig uttagskortet, man är även tvungen att knappa in kontonummer. Det hade jag naturligtvis hemma så jag fick återigen ta hjälp av personalen, den här gången en kvinna. När hon såg att kontot var nyöppnat fick jag en snabblektion i hur man får och inte få använda sina konton. Man kan inte ha ett konto bara för att sätta in småpengar. Jag påpekade att det inte varit någon hemlighet vad jag skulle ha mitt konto till, när jag öppnade det. Och att jag även ämnar avsluta kontot “bara vi får kommit överens om vad jag har för kontonummer och din maskin rasslat klart”. Kvinnan bakom disken förklarade att insatta pengar inte finns på kontot förrän tidigast klockan sex samma dag. Till slut fick jag mitt kontonummer och stävade självsäkert bort till automaten. Nu kan man ju tycka att det är en smal sak att hantera en sådan maskin;

  1. Stoppa in kortet
  2. Knappa in koden
  3. Knappa in clearingnummer
  4. Knappa in kontonummer
  5. Häll i pengarna

Enkelt va? Nä. Det tog stopp på fjärde punkten. Maskinen krävde ett större antal siffror än de som ingår i mitt kontonummer. Efter några försök med delar av clearingnumret som utfyllnad provade jag i rent vres med en näve nollor. Detta fungerade och maskinen sa absolut inget alls. Inte förrän jag började hälla i mynt och rasslandet satte igång. Mynten försvann automagiskt in i maskinen, förutom några få som den spottade ur sig: en dansk 2-krona, en euro och en 20-centare, en svensk krona från 1926, femhundra rumänska lei och en bucklig femkrona.

InsättningskvittoNär alla mynt var räknade och maskinen slutat rassla stod den bara där och gapade tomt, med ett svagt surrande, precis som om den väntade på mer. På den lilla monitorn visades en deklaration av vilka mynt som hällts i och en pil mot en knapp med texten “STOPP”, i rött. Vadå “stopp”? Klar? Avbryt? Vågar man trycka på den? Kanske alla pengarna försvinner… rakt ner i nån bankdirektörs överfulla ficka? Vid tillfället hade jag härsknat till ordentligt på dessa korkade banker och deras idiotiska system, så jag bankade till på knappen och ut kom ett litet kvitto. Ettusensexhundrafem kronor. Tjohoo!!! Över all förväntan. Närmast gissat kom morsan med 1500:- och Maggan med 1200:-.

Vilken vansinnigt dålig affär jag hade gjort om jag sålt pengapåsen till min (före detta) chef för åttahundra :)