Mes!

Idag stannar jag i ryggläge. Egentligen har jag inte tid att lata mig, men det gör så satans ont att jag helt enkelt inte har mycket val. Har fått en tid hos läkarn i eftermiddag klockan tre – vilket förmodligen då betyder att de inte anser att mitt fall är speciellt akut – vilket i sin tur betyder att jag kan sluta oroa mig lite. En muskel intill ryggraden har svullnat upp och förmodligen klämmer den på nån nerv eller nåt, så fort jag rör på mig.
Egentligen borde jag förmodligen stannat hemma både igår och förrgår, men jag är så mesig och får dåligt samvete så fort jag inte är på jobbet, jag klarar inte av såna beslut. Jag koncentrerar mig på jobbet och utgår från att min omgivning sköter “sånt där” åt mig. Tyvärr verkar det systemet inte funka så bra hahaha! Man kan nog anta att folk utgår från att jag är vuxen å kapabel att ta hand om mig själv? Tssss ;)

Bang sa det, urk. Hello Dolly!

Så hände det till slut då, det som jag alltid vetat skulle hända förr eller senare – jag föll, på jobbet. Fallet var inte speciellt högt som tur var och gick faktiskt ganska bra, det var värre med landningen som jag tog som ett magplask ungefär. Fast på rygg. Mot asfalt. Slog iofs i bakhuvudet ganska hårt så det tog väl upp det mesta av energin, men det känns ändå som jag skadat något vitalt, allvarligt. Just nu har jag lite svårt att gå, stå, ligga, sitta och vara pga ryggsmärtorna och varken Citodon, Distalgesic eller Famous Grouse har hjälpt hittills. Det får bli Holly Dolly!

Go å gla' vuxenchokla'!

Fick en kexchoklad av chefen idag (vi jobbade över några timmar och det genererar tydligen lite godis). Den nya modellen, doppad i mörk choklad. Kändes lite vuxet sådär. Mörka grejor ger alltid mer vuxenpoäng än ljusa. Mörk choklad, mörk öl, mörk kostym, svarta pengar. Jag har alltid gillat blondiner och sånt men denne mörke kexchokladen va helt ok. E jag på väg i bli vuxen måntro?

Lugna puckar

Så slapp jag oroa mig för det mer då. Chefen ringde nyss och hörde sig för om läget, uppmuntrande och positiv. Tiderna förändras… tydligen.
Sweet!

En påse om dagen

De senaste veckorna har jag haft nån seg jävla hosta som inte vill ge med sig. Tvärtom – den blir bara värre och går ut över såväl jobb som nattro. Säkert inget märkvärdigt alls, halva befolkningen har nog samma åkomma. Halsen svider och varje liten slemdroppe känns som taggtråd, gommen är helt uppfrätt av för många påsar Fisherman’s Friend – förmodligen på grund av all xylitol som används i halstabletter nuförtiden, men kanske också för att jag käkat Ibumetin som smågodis för å hålla nere febern. Hostmedicin har varit fullständigt meningslöst och varje hostning är som ett skott genom huvudet. Ringde en vårdcentral idag och nån brud lovade fixa lite bättre grejjor. Ja e skeptisk.

Idag gav jag upp, jag har stannat hemma från jobbet. Motvilligt, men nödvändigt. Har sovit mest, halvglott lite på en film, lärt mig allt om AbFlex och hur enkelt det är att bli som Chuck Norris. Borde ringa jobbet och kolla så allt går som det ska och om nån har frågor. De har säkert massor med funderingar om “mina” projekt, men jag drar mig för att ringa – i vintras blev jag ju beskylld för att vara simulant och möttes av tystnad och sura kommentarer från min chef. Så, utöver hostan har jag även oförtjänt dåligt samvete, en klump i magen och är allmänt jävla förbannad på allt och alla. Vill bita huvet av nån, bara för å avreagera mig! Rabies kanske?

Zzzzz…

Som förhoppningsvis någon mer än jag själv märkt, har bloggdelen av strip.se legat nere det senaste dygnet. Det var SQL-servern som av okänd anledning lagt av. Jag upptäckte detta sent igår kväll, när jag var i Mariestad och utan tillgång till internet. Gissa om det varit långa frustrerande timmar sen dess? Nu ska dock alla system vara igång igen, hoppas ni som igår siktat på en trevlig kväll med meningslös rappakaljaläsning inte fick lida för mycket.

Men, som ordspråket säger: inget ont som inte eh… går ha ketchup på. Jag har länge varit lite avis på Johans “Nörderier” men inte klarat av att själv vara nördig nog. Just detta inlägg kanske inte riktigt når upp till nörderierklass, men det tänds ändå ett litet litet hopp inom mig.

Lat! Oduglig! Imponerande!

Ny bänkskiva i köket idag, tjohooo! Snickarn har gjort ett snyggt och bra jobb, inget stök, inget kladd. Inga trasiga grejor, inga (nya) märken i golvet. Men mest imponerande av allt är att han ställde tillbaka kaffebryggaren och kopplade in den! Det är just precis såna små detaljer som skiljer en engagerad yrkesman från de lata slapptaskar världen i övrigt är fylld av. Jämför med VAG som fortfarande inte hört av sig till mig ang hjulinställningen på min bil. Lata jävla oengagerade odugliga arslen!

So, darling… du heter…?

“Gammal och glömsk” brukar man ju säga, men jag känner mig faktiskt inte speciellt ålderdomlig, bara allmänt glömsk. Lite småsvårt att komma ihåg vissa saker har jag iofs alltid haft. Namn t e x, är inte min starka sida; det tog över en månad att lära mig vad min flickvän heter (fattar fortfarande inte att hon stod ut). Jag har inte en aning om vad hon går för utbildning, eller vilken hennes adress är. Telefonnummer är meningslöst att ens försöka memorera, samma med födelsedag, favoritfärg och BH-storlek. Det sistnämnda ligger ändå inom ett av mina största intresseområden, så man tycker ju att det skulle vara någon form av “morot” för sågspånet mellan öronen att skärpa till sig lite.

Jag skaffade mig ett sånt där USB-minne som ska vara så bra, men det fungerade sådär, jag hade vissa kompatibilitetsproblem. Det visade sig att människa inte riktigt är förberedd för dessa minnen än, eller så är det bara vi som är födda före IT-boomen som inte blivit utrustade med korrekt anslutning. Jag hittade iofs ett hål att plugga in manicken i, men min magkänsla sa mig att den porten är kontruerad för endast output. Manual har jag ingen, ska fråga mamma vid tillfälle.

Höst 29/10-31/10

IcecarFan! Hela sommaren har jag sett fram emot hösten. Den ljuvligt mörka tiden, med starka färger och friska vindar. Våta löv, skinnjackor, imma på rutan, värmeljus och heta element. Sitta inne och mysa, softa. Kanske klämma en whisky en helt vanlig onsdagkväll, med fötterna i soffan och nån skön film på tv.
Men inte då… nänä, väderministern har bestämt att vid inträdet i November skall årstiden anses vara vinter. Snö och halka! Is på båda sidor av rutorna, frusna tår, rinnande näsa, snålblåst och allmänt jävligt väder. Igår, 31:a Oktober klockan 20:30 – helt ok höstväder med tolv plusgrader, storm och ösregn. Idag, 1:a November klockan 05:30 – fem minus och tretton centimeter is över hela landet. Sex mil med sommardäck på blankpolerad skridskobana, långt innan ens solen orkat upp. Just precis den tiden på dygnet när jag råkar vara som minst road av “livets små motgångar”.

Går i ide…