En bil är en bil är en bil… – Episode II

Mötet med min presumtiva arbetsgivare gick utomordentligt bra, vi kommer bra överens och jag är övertygad om att vi kommer ha ett långt och gott samarbete. Bilvalet föll på en Saab 95 2.3t BioPower, i kombiutförande naturligtvis – man måste ju kunna knöka in en rullstol eller två i skuffen emellanåt. Jag har sagt upp mig från mitt nuvarande arbete och ämnar stegvis minska arbetstiden till noll i samma takt som jag ökar den till 100% i taxin. Den nya bilen kommer iofs inte förrän i slutet av Juli, men det finns gott om jobb hela sommaren i andra bilar och jag är minst sagt sugen på å lämna slaveriet.

Välkommen… eh, välkommen!

Jag har återigen blivit morbror! Eller möjligen om jag blivit morbrorigare?I måndags 9/4 klockan 16:30 kläckte min syster ännu en son. Inte heller denne var märkt med namn vid ankomst, så man kan anta att de stolta föräldrarna spenderar en stor del av sin fritid med att fundera ut ett lämpligt sådant.

… och det var så allt började – Episode I

“Man är alltså ansvarig för sin egen bil. En del gillar kvällar, andra vill bara jobba dagtid. Vill du ha en Saab – vill du ha en Volvo? Det är så mycket, det går inte ta på telefon, vi måste träffas och prata igenom allt.”

Nånstans där fick jag hjärnstillestånd och det enda jag hörde var “zummm”. Jag känner mig som ett barn i nya gummistövlar på en grusväg full med ostampade vattenpölar. Jag är stor nog att veta att man inte ska ta ut saker i förskott, men jag har så svårt att hålla mig – går det här i land så kommer hela mitt liv förändras radikalt. Förvisso, taxiförare är ett allt annat än glamoröst yrke – kanske rent av raka motsatsen – men det är ett bra erbjudande som kommer att befria mig från mitt sju år gamla, tunga ok. Att få en “egen” bil är inte illa. Inte illa alls.

Påskägg

paskagg.jpg

Ahaaa…!