Halsfluss

Som vanligt går mitt liv i vågor, upp och ner. Ibland är det bara solsken och underbart, dagen efter vänder hela skiten och allt blir svart å det mesta går åt skogen. Just nu är jag inne i en av svackorna, en av de där ovanligt djupa som känns helt omöjlig att ta sig ur. Jag har världens halsfluss och knappt ork att ta på mig kalsonger. Eh, stryk “knappt” i den meningen förresten. Vaknade efter 40 minuter sömn inatt, av att gomspenen svullnat upp till storleken av min tumme och effektivt blockerat det oh-så-viktiga luftflödet. (Lång som fan når den ner i halsen, vilket resulterar i att jag eh… “osväljer” så fort jag försöker svälja.) Livrädd ringde jag till nån rådgivning som rådde mig att åka till en akutmottagning. Så, eftersom mina skattepengar tydligen gått åt till nån chefs sommarstuga vid havet fick jag vackert ta mig till KSS i Skövde, där man plockade fram världens största spruta med en mist sagt imponerande nål. Jag såg mig om i rummet efter en häst eller elefant, men det var jag som var det tilltänkta offret. En manlig sjuksköterska (sjukskötare?) höll fast mitt huvud bakifrån, medan den kvinnliga läkaren attackerade mitt svalg framifrån. Satan vad starka fruntimmer blir när de vill göra nån riktigt illa.

Sönderkokta nudlar är det enda jag – med stort besvär och mycket möda – lyckats pressa i mig det senaste dygnet. Inget ont om nudlar, men alltså min mage är van vid riktig mat (typ hamburgare, pizza och annan hälsokost), inte kinesisk välling. Klockan är två på natten, jag har sovit hela dan så jag är inte trött. Min flickvän (en förvisso relativt kortvarig historia som faktiskt inte ens nått bloggen) dumpade mig nu i veckan så jag fungerar inte helt jättebra ensam och sysslolös just nu. Längtar till jobbet och inser att jag kanske inte borde göra det. Man kan ju tycka att de 323 timmar jag jobbade förra månaden skulle vara nog, men lik förbannat känner jag paniken komma krypande så fort jag är det minsta sysslolös. Och just nu är jag förbannat sysslolös.