Handtag, famntag, klapp eller dricks?

Äntligen är julfirandet över! Jää! Varför har vi ingen skiten-är-över-dag som faktiskt vore nåt att fira!? Nu kan vi återgå till en trist grå tillvaro i våra miserabla små patetiska liv, slappna av och samla energi till nästa drabbning: Nyår!

Som kanske bekant jobbade jag hela julen. Tro’t eller ej, men en å annan liten tant hade fått sig ett bad – eller åtminstone varit ganska nära vatten – och hoppat i sin röda julkjol. Trendigt värre just nu är tydligen att lämna sin rollator å käpp hemma när man vill imponera på barn och barnbarn. Att det sen tar en halv minut per steg och hela släkten behövs för att hålla tanten på rätt köl, är tydligen irrelevant. Är taxin några minuter sen ska det gnällas och protesteras, trots att kärringen inte ens är klädd. Alla vill såsa omkring i sin egen snigeltakt, krama alla släktingar en extra gång och envist försöka få det minsta barnbarnsbarnet att vinka hej då. Skulle den stackars sönderstressade taxichauffören våga sig på att förklara att det får ta max en minut att vika in tanten i bilen möts han av sura, mördande blickar och en och annan kommentar om att farmor minsann har lite svårt att gå och faktiskt fått lov av “nån tant på kommunen” att ta en hel evighet på sig. Väl inne i bilen ställer alla samma fråga (och då menar jag verkligen alla): “Är det mycket att göra nu ikväll?”. Svaret ekar mellan öronen “Fatta att jag har bråttom istället för att kallprata massa skit!”, men mellan de falskt leende läpparna rinner ändå ett sött “Tja, det har varit ganska mycket ja, men det är ju trots allt julafton” fram. Sött å sliskigt men det smakar fan galla!

Den bästa julklappen hittills är en kyss från en vacker ung blondin. Jag hävdade visserligen att det var dricks men öh, det är inte helt lätt att argumentera när man blir avslätad av en läcker 20-åring med kjol som slutar där den börjar och en hylla som kämpar och sliter för att hålla sig kvar i urringningen som når halvvägs till naveln. Julklapp eller inte, vissa kunder gör det helt enkelt lättare att stå ut med övriga :)

Stora vågor – liten skål

Man kan säga att det sket sig. Yup, det sket sig f u n d a m e n t a l t ! Flickan jag fångade är näst intill perfekt, så när som på ett enda ynka litet fel hmmm… hon vill inte vara min! Det tog henne ungefär två veckor att komma på och hela affären blev så oerhört komplicerad att jag inte ens tänker försöka återge det här. Nej, jag deppar inte för en bortsprungen brud, men jag saknar faktiskt bröderna Allvar och Ivar.

TomtebrudI övrigt är det jobb jobb jobb som gäller, det händer inte så mycket annat just nu. Jag tänker försöka hålla uppe tempot året ut och inleda 2008 med en liten semester. Inte för att jag vill ha nån semester, men min omgivning gnäller och skriker om att jag kommer ledsna på mitt jobb, bli “utbränd” och hamna på psyket. Har lite svårt att tro dem, men det kanske är dumt att chansa. Till min fördel ligger onekligen att jag slipper lida av den julstress resten av världen upplever så här i slutet på året. Jag bryr mig inte, jag högaktningsfullt jätteskiter i denna så kallade högtid! Jag har t o m skapat en helt julfri zon i min lägenhet. Smaka på den meningen… visst låter det härligt? “En helt julfri zon!” Här finns inte minsta lilla tomte, glitter eller barr. Inga änglar, inga guldfärgade kottar, inte en julstjärna så långt ögat når, jag har inte ens en julstake i fönstret! Mitt hem, mitt slott, min borg är en fristad där man får vara sig själv, dricka norrlands guld och käka nötter istället för att bälga i sig julmust, peta loss knäck ut tänderna och se de där förbannade skumtomtarna överallt. Inte nog med det, jag har lyckats planera mitt julschema så att jag jobbar både julafton och juldag, från eftermiddag till sent på natten. Visst är jag smart? Inte en chans att nån kan tjôta iväg mig på julmiddag eller paketöppning – jag ska sova och jobba! Det är min rättighet som vuxen att slippa sitta å öppna paket med strumpor och schampo när det finns två små barn i familjen som mer än gärna gör jobbet. Självklart har jag massor med julklappar till mina små systersöner slash gudsöner, men de vuxna får vackert klara sig helt utan “tomtehälsningar från tomtenissen” i år. Jag ska skuffa omkring rullatorer och vika pensionärer som vilken måndag som helst. Möjligen med den skillnaden att någon av dem kanske fått sig ett bad och kanske t o m klätt sig i något annat än beige – julen påstås ju vara en tid för mirakel hehehe!