Välkommen till Björkliden!

Maria och jag tycker tydligen om att odla saker, det har Maria bestämt. Vår balkong på tredje våning i Lidköping har i sommar varit mer åker än balkong. Vi har odlat tomater, bönor, jordgubbar, smultron, potatis och sallad (och säkert massa annat jag glömt). Efter en halv sommar med våra grödor trångbodda på balkongen, bestämde vi oss för att köpa ett hus. Ett riktigt hus, med egen trädgård. Utanför stan, men nära nog för att inte vara på vischan. Det ska vara stort som tusan, ha massor med mark och inte kosta mer än att man får plats med köpeskillingen i bakfickan.

BjörklidenVi letade inte speciellt länge (nja, vi hann med att kika på några hus som var för små, för liten trädgård, för nyrenoverade, för… ) innan vi hittade Björkliden och vi föll direkt för den gigantiska lummiga trädgården och det stora skeva huset. Byggnaden är uppförd i omgångar, från 1850-talet, då östra flygeln fick sin nuvarande placering, fram till 1979 då den västra flygeln byggdes. Däremellan har huset modifierats ett antal gånger; vi har torpargrund i öster, krypgrund i väster, källare i norr och en gjuten platta i söder. När man står i hallen och tittar in i huset, ser man inte mindre än fyra olika takvinklar och golvnivåerna påminner om lustiga huset på Liseberg. Ett hus att älska! Trädgården är gammal och förvuxen, men det är lätt att föreställa sig att här har varit ett riktigt pampigt ställe en gång i tiden. Fortfarande idag är det svårt att inte bli överväldigad av de många träden, buskarna, den lilla slänten, den stora gräsmattan, ängen och Lidan. Ja, Lidan – vi har 75 meter ner till landets ynkligaste älv-wannabe!

9/9 2009 skrev vi de slutgiltiga dokumenten som gav oss ägandet över Björkliden.

2009-09-09

Björkliden