Dra râva i sand!

Jag fann en flicka. Hon e nitton år gammal, vacker som en dag, snäll och omtänksam, älskar djur och barn och vill bo i ett litet torp på landet. Vår första date gick som sagt kanonbra – glittrande ögon, försiktiga kyssar och vips var flickan fångad. Trodde jag, ett par veckor senare smet hon, men – skulle det visa sig – lyckligtvis allra högst temporärt. Nu är hon fångad igen! Flickans bästa kompisar Allvar (ja, det är rätt stavat) och Ivar hade dock ingenstans att bo, kanske mest eftersom flickan i fråga inte heller har någon fast punkt i världen att kalla hemma. Ett väldigt litet rum, mitt ute i skogen, med tre gigantiska kattmumsande hundar som sambo är kanske inte ett drömläge för ett par små söta kattungar. Man och bakslug som jag är erbjöd jag självfallet kissarna att flytta in hos mig – jag är väl inte dummare än att jag räknat ut att flickan följer efter hehe! Sagt och gjort, Bröderna Allvar och Ivar tog sin Ikea-påse, sin plastlåda med sand, sin älskade matte och begav sig till byn för att knacka på min dörr. “Välkomna!” sa jag och visade dem runt. “Känn er som hemma!” Det sista kanske jag skulle utvecklat lite, för att känna sig som hemma innebär tydligen att man käkar upp blommorna, klöser sönder soffan och högtalare, pinkar i sängen och ockuperar min flickvän större delen av dygnet. Flickan (som varken pinkar i sängen eller klöser sönder nåt) bor i små påsar utspridda över golvet i lägenheten, kallar platsen för “hemma” och ser allmänt lycklig ut. Svärmor har inte dykt upp nåt mer, vilket förmodligen betyder att jag fick godkänt redan vid första daten?

Just nu mår min flicka inte så bra – något fuffens med magen. Läkarna vill mest bara sticka nålar i henne och ta massa underliga prover. Kissarna mår kanonbra, även om de börjar se lite besvikna ut – förmodligen för att här inte finns några blommor kvar. Jag mår förmodligen bäst av alla, kanske för att jag fångat en flicka jag vill behålla.

Live!
mms.0710012005060.jpg
Spionage…
Detta kan möjligen vara den första bilden på internet av detta stackars namnlösa fordon!
Mera sprit! SPRRRIIIT!

taxi.jpgSom synes är det glest mellan inläggen här och även om det är lockande att säga att jag inte har tid, är sanningen den att jag inte har varken energi eller inspiration att skriva nåt.

Bilen har iaf kommit, jag har kört den två veckor nu, men bara dryga sexhundra mil. Redan första kvällen, resa nummer två, var det någon som spillde cola över instrumentpanelen. Man kan säga att bilen var ny i ungefär en timma hehe.
Skinnsäten, AC å det vanliga lull-lullet. Dock verkar det som det snålats rejält på stereon – jag har nog fått minsta modellen :( “Fjutt-fjutt-fjutt” i högtalarna blir inte så mycket party en lördagkväll direkt. Men bortsett från det kommer vi väldigt bra överens, jag och min bil. Hon är lite törstig på spriten, men full av energi. Det kanske är just mer sprit jag behöver, så jag också blir lite piggare.

Ikväll vid åttasnåret ska jag köra till Åmål och imorgon bitti måste jag vara inloggad och i Grästorp klockan… eh… hmmm det behöver jag ta reda på, men det var tidigt som fan.

Och innan dess ska jag faktiskt hinna med en date! Jää!

Hellmoppers 4ever!

Som stereotyp taxichaufför står man ibland en mindre grupp kollegor, någonstans på ett litet torg, med händerna i fickorna och ser allmänt sysslolös ut. Det ingår i jobbet och – kanske viktigare – i imagen som taxichaffis. De med lite pondus (airbag) spatserar fram och tillbaka medans de lite magrare står still och röker. Ska man stå i flock om fler än tre, bör där ingå minst en mörkhyad kollega eller åtminstone någon av utländsk härkomst. Bilarna kan vara lite slarvigt-spontant parkerade långt ut i gatan och med motorn på tomgång, gärna grupperade efter taxibolag och beställningscentral.

Igår kväll stod jag och Carl vid torget i Lidköping och stereotypade oss. Vi studerade ett gäng unga mopedister som åmade och kråmade sig framför två vackra flickor i korta kjolar. Det gasades och tutades, mopederna stegrades och kördes i cirklar runt de unga flickorna som såg både roade och lite skrämda ut, även om de gjorde sitt bästa för att ignorera pojkarna. Min första tanke var ju att det där ser oerhört fånigt ut och scenen var som tagen ur en dokumentärfilm på Animal Planet. Men, handen på hjärtat, växer man verkligen ifrån sånt? Som vuxen kanske man försöker imponera med andra medel, men metoden är ungefär densamma – briljera och blända! Jag har länge funderat på att skaffa mig en moped för korta resor inom stan. Men det kanske är en livskris mer än en önskan att åka miljövänligt till jobbet?!

Halsfluss

Som vanligt går mitt liv i vågor, upp och ner. Ibland är det bara solsken och underbart, dagen efter vänder hela skiten och allt blir svart å det mesta går åt skogen. Just nu är jag inne i en av svackorna, en av de där ovanligt djupa som känns helt omöjlig att ta sig ur. Jag har världens halsfluss och knappt ork att ta på mig kalsonger. Eh, stryk “knappt” i den meningen förresten. Vaknade efter 40 minuter sömn inatt, av att gomspenen svullnat upp till storleken av min tumme och effektivt blockerat det oh-så-viktiga luftflödet. (Lång som fan når den ner i halsen, vilket resulterar i att jag eh… “osväljer” så fort jag försöker svälja.) Livrädd ringde jag till nån rådgivning som rådde mig att åka till en akutmottagning. Så, eftersom mina skattepengar tydligen gått åt till nån chefs sommarstuga vid havet fick jag vackert ta mig till KSS i Skövde, där man plockade fram världens största spruta med en mist sagt imponerande nål. Jag såg mig om i rummet efter en häst eller elefant, men det var jag som var det tilltänkta offret. En manlig sjuksköterska (sjukskötare?) höll fast mitt huvud bakifrån, medan den kvinnliga läkaren attackerade mitt svalg framifrån. Satan vad starka fruntimmer blir när de vill göra nån riktigt illa.

Sönderkokta nudlar är det enda jag – med stort besvär och mycket möda – lyckats pressa i mig det senaste dygnet. Inget ont om nudlar, men alltså min mage är van vid riktig mat (typ hamburgare, pizza och annan hälsokost), inte kinesisk välling. Klockan är två på natten, jag har sovit hela dan så jag är inte trött. Min flickvän (en förvisso relativt kortvarig historia som faktiskt inte ens nått bloggen) dumpade mig nu i veckan så jag fungerar inte helt jättebra ensam och sysslolös just nu. Längtar till jobbet och inser att jag kanske inte borde göra det. Man kan ju tycka att de 323 timmar jag jobbade förra månaden skulle vara nog, men lik förbannat känner jag paniken komma krypande så fort jag är det minsta sysslolös. Och just nu är jag förbannat sysslolös.

Ny TV!

Hehe det blev en ny tv till slut. Jag har väl tjatat om en platt panel i tre år nu, utan att kunna varken bestämma mig för vilken modell jag vill ha eller vad den får kosta. Men igår dök det till slut upp ett gigantiskt paket med en 52″ Samsung LCD.

Jää! Räkna inte med att jag är kontaktbar före jul :)

Tystnad. Tagning.

Jag har jobbat. Jag är trött. Jag vill sova.

Två veckor som taxichaufför och jag gillar fortfarande mitt jobb, underligt nog har jag inte ångrat bytet en enda gång. Största problemet nu är, vad gör man med alla lediga dagar som dyker upp där man minst anar det? Denna veckan har jag varit ledig måndag, tisdag, större delen av onsdagen och det mesta av torsdagen. Visst, lite nattpass lite här och var, men de är ju bara tio, kanske tolv timmar. Idag blev det 12,5 timmar i Nossebro. Man kan säga att 12,5 timmar i Nossebro är nog med arbete för en hel vecka, man har verkligen inte en enda minut över att pusta ut på. Det jag hunnit pressa i mig idag är följande fantastiska hälsomeny:
1 påse Tutti Frutti
1 Mer (riktig, inte mini-)
1 Äpple
Och nu, efter jobbet, en kebabpizza med dubbel sås.

Nu ska jag sova – jag börjar “Senast 07:00, men det kan mycket väl hända att du blir inringd vid fyrasnåret om det dyker upp nåt”. Hehe, konceptet med skönhetssömn är ett minne blott. Å andra sidan kan jag lika gärna skippa den – jag är väl ändå snart gammal nog att skaffa mig grått hår i hästsvans och solarierynkor i hela fejset.

Och en nittonåring.

1 Player – New Game!

05:10 går mitt första pass på. Vad är det jag bytt till?! Aaah! Dessutom måste man ju göra massa saker innan: duscha, raka sig, hoppa i slipsen och snygga till skorna. Inget av mina tidigare jobb har krävt så mycket mer än tandborstning på morgonen, så det här är helt nytt för mig. Jag masade mig ur sängen 04:00 och är sånär som på strumpor klar för start nu. Mina morgonbetyr har mao ökat från 22 till 44 minuter, exklusive datorbestyr som kolla epost, kika på nyheter och spana in väderprognosen.

Game Over

Så var det över. Inget pissande i kompressorrummet, inget gardinsnytande. Jag skaffade en gigantisk smörgåstårta, mina kollegor skramlade till ett par riktigt tjusiga skålar i glas. Det är inte helt utan vemod jag lämnar stället, men det känns verkligen skönt att jag till slut vågade lämna skiten bakom mig och satsa på något nytt. Jag förvånar mig själv lite faktiskt. Nu ska jag sova en stund, sen ska jag dricka obscena mängder sprit tillsammans med Carl, för att fira.

En!

Den här dagen har varit helt olidligt lång och eh… lång. Jag har helt förlorat förmågan att koncentrera mig, det är som att gå i en konstant fylledimma. Inte den där sköna dimman tidigt på kvällen utan den jobbiga, den som dyker upp vid halvsex-snåret när efterfesten varit lite för hård och lite för lång. Körde några timmar taxi nu på kvällen men det kunde nog lika gärna kvittat; blev inte många ören inkört och jag lyckades knappa fel på taxametern på tolv av tolv möjliga resor. Imponerande siffror i sig, men jag är inte helt övertygad om att min nye arbetsgivare uppskattar de små rebusarna jag måste skicka med varje redovisningskuvert.

Imorgon är absolut sista dagen på kukfabriken. Jag ska ägna större delen av den till att leta reda på alla prylar jag släpat dit under åren: en näve tvingar, en mikrovågsugn, en bild på en brud i silverdräkt, en gul hink och en massa andra saker som jag inte kommer på just nu. Hade gärna velat knycka nåt litet “avgångsvederlag”, men det finns fanimej inget kul å sno på den firman. NADA!